Bevingade vänner


Att sätta sig på däcket vid sidan av dammen en tidig morgon med en frukostbricka är sagolikt. Och då gäller också att ta med sig kikare och kamera eftersom det oftast är mycket som händer i trädgården. Här är några exempel. 

 Blåmesarna har även i år fött upp en kull ungar i holken på garaget. Och de finns i trädgården lite nu och då, oftast dagligen. Vi tror förstås att det är just "våra" blåmesar som återkommer. Den här ungfågeln gillade verkligen vattenfallet. Annars är det den lilla bäcken som är deras vanliga badplats.



Våra två ringduvor är besöker dammen flera gånger varje dag för att dricka. Helt oskygga för oss, däremot är de lättskrämda av fiskarna. På kvällarna sitter de i närheten och kuttrar med varandra.




När våra häckar av häggmispel får sina bär är det godis för många fåglar. Ringduvorna gillar bären, även svarthättor, stenknäck, koltrastar och mesar. 

Denna rödhakeunge hade en dag förirrat sig in på den inglasade altanen och vår "kuvös", där våra döda eller halvdöda växter får en andra chans. Det roliga är att många av dessa "troligen döda" växter kommer igen, någonstans nerifrån djupen skjuter de nya skott. Så har det varit med ett antal träd, clematis och perenner.
Rödhakeungen verkade trivas där den satt. Hoppas den klarar sig, det är många faror (läs: katter) som lurar i grannskapet.




 Det gäller också att titta uppåt när man sitter där med sin frukostbricka. Har man tur dyker det upp en röd glada, Milvus milvus på spaning efter något ätbart. De är allätare, letar efter kräldjur, insekter, grodor, små däggdjur, fisk. Visst är den vacker! 


En trädgård med mycket växter är också en plats med många insekter. Och insekter är mat för många fåglar. Och trollsländor. Och grodor. När vi får besök av exempelvis en lövsångare känner jag en viss tillfredsställelse över att det försvinner ett antal bladlöss och myggor och annat otyg.
Här en lövsångare, Phylloscopus trochilus, uppe i klätterrosen Valdemar och bredvid klematisen Hagley Hybrid. Lövsångaren är Sveriges vanligaste fågel, tretton miljoner lövsångarhannar finns det i Sverige enligt uppgift.


Rödstjärten, Phoenicurus phoenicurus, har tydligen häckat i närheten, vi har sett den då och då och nu har vi haft ungfåglarna på besök hos oss vid några tillfällen. Den här unga hanen tycks sitta och beundra och dofta på en av våra rosor, Ghislaine de Feligonde. 


Här har vi ännu en bevingad vän, en trollslända, närmare bestämt en blågrön mosaikslända, Aeshna cyanea.
Trollsländor ser vi ju då och då, levande helikoptrar, insektsvärldens skickligaste flygare. I Sverige har vi hittat 61 arter.
Hur jag vet allt detta? Därför att jag hittade en bok på Naturum i Varberg: Trollsländor i Sverige - en fälthandbok. Nästa problem var att hinna se hur vår trollslända såg ut. Den sitter ju inte stilla en sekund. Jag fick skjuta från höften, ta bilder på måfå. Och se, det räcker med en träff, bilden ovan. Det som avgör är teckningen på mellankroppens sida, den del där vingarna sitter. Så artbestämningen är klockren: blågrön mosaikslända, en hane.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

inspiration och stöld

Klätterrosor

Vinterfåglar, en sammanräkning